Har de politiska partierna inte vett eller kanske rent av kunskap att försvara vår demokrati, frihet och kultur mot invasiva ideologier?

Frågan ställs mot bakgrund av att högröstade och demokratifientliga personer av allt att döma har burit fram det rödgröna blocket, som inte vågat (av makthunger) ta ställning mot personers uttalade teokratiska ideal.

Runt 1 000 000 muslimer lever för närvarande i Sverige. Av dem är runt 200 000 medlemmar i eller regelbundna registrerade besökare i en muslimsk församling (PEW), där de fostras i islam och politisk islam med tonvikt på sharia.

Mot detta står en i många fall handfallen svenskhet av godtrogenhet. Mest alarmerande är svenska ateister som i god demokratisk anda (parad med okunskap) inte bryr sig om religion överhuvudtaget utan hävdar religionsfrihet åt alla, oavsett vad de predikar.

Därnäst kommer revolutionsromantiker som felaktigt ser Mellanösterns invandrare som kolonialismens offer, när islam i själva verket är historiens största och värsta kolonialmakt.

En tredje grupp är i huvudsak socialister/kommunister inom Vänsterpartiet, som inför valet 2026 välkomnade extremister i partiet. Trots uteslutningen av 25 islamister från V:s valsedlar ökade ändå V bland valmanskåren, vilket tyder på att extremister i V har hittat en hemmahamn. Islamistpartiet Nyans uppmanade dessutom till att rösta på framför allt V, vilket innebar (tillfälligt) politiskt självmord, då partiet i princip försvann. Men var så säker, de eller annat islamist parti kommer tillbaka när deras valmanskår vuxit sig så stark att de kan stå på egna ben. Då kommer V och S degraderas till att tillsammans enbart få runt 20% av svenskarnas röster.

En fjärde grupp är socialister inom Socialdemokratiska partiets ”Tro och Solidaritet” (tidigare Broderskapsrörelsen) som sedan 70-talet har lierat sig med islamistiska organisationer under huvudorganet Muslimska brödraskapet.

Riksdagen måste brådskande besluta om demokratikurs för alla nyblivna eller presumtiva medborgare. Behovet av demokratiundervisning är tydligen även skriande hos stora delar av riksdagens och kommunernas ledamöter, men också inom media och affärsvärlden. Läroplanens tonvikt måste vila på demokratikunskap och våra grundläggande värderingar samt på att avslöja antidemokratiska strömningar i samhället som strider mot svensk lag.

Svenska folket måste få Veta och börja Agera. Riksdagen måste investera inte bara militärt utan i allra högsta grad i att försvara vår kultur.